Social organisation. Den grundläggande sociala enheten är Kolonier är gemensamma organisationer där jämlikhet och uppfyllandet av gruppens snarare än individens behov är kärnvärden. Kön och ålder är viktiga bestämningsfaktorer för auktoritetsmönster, och dessa mönster är tydliga i den sociala organisationen av praktiskt taget alla koloniaktiviteter. Integration i samhället uppnås genom gemensam sång, bön och tillbedjan samt genom kooperativden ekonomiska verksamhetens karaktär.

Politisk organisation. Det finns ingen övergripande politisk struktur som styr alla hutteriter, även om var och en av de tre leuterna har en vald äldste. Inom varje koloni finns en tydlig auktoritetsstruktur: (1) kolonin; (2) Gemein (kyrkan) bestående av alla döpta vuxna; (3) rådet bestående av fem till sju män som fungerar som kolonins verkställande styrelse; (4) det informella rådet bestående av några rådsmedlemmar som fattar dagliga beslut; (5) huvudpredikanten ("äldste") som fungerar som kontakt med omvärlden; och Diener av Notdurft (förvaltare eller chef) som är den ekonomiska ledaren för kolonin.

Social kontroll och konflikt. Hutteriternas socialisering är utformad för att producera ansvarsfulla, undergivna, hårt arbetande vuxna som kan leva tillsammans i de gemensamma kolonierna. Social kontroll upprätthålls genom daglig förstärkning av dessa beteenden och efterlevnad av de väl definierade regler som styr auktoritet och beslutsfattande. Misskötsamhet hanteras genom en utveckling av sanktioner, från individuell förebråelse till enutfrågning inför rådet till bannlysning följt av återinsättning. Att utgjuta andras blod och att överge kolonin är de värsta brotten, och inget av dem kan förlåtas. Inget mord har någonsin begåtts bland hutteriterna. Alkoholmissbruk har varit ett mindre socialt problem sedan 1600-talet.